IBLAND REGNAR DET

Efter ett år med mycket tid i ateljen, kommer nu min utställning att öppna på lördag 2 september. I Not quite Galleri visar jag akvareller.
Att det ska vara så svårt att ta lite mer tid här, att dela mer, ta mig tid med mina tankar i skrift. MEN i alla fall nu skriver jag....

På min utställning kommer det också finnas lite små texter, ja, väldigt små!!!Om regn och inte regn.Jag har färgat råsiden med kallfärg, och på dessa har jag tryckt text på de färgade ytorna som föreställer himlar och moln.

Jag förstårnu så tydligt varför jag under lång tid valt att jobba mer med akryl! Så mycket lättare! jag kan ändra och bygga på, ta bort och jobba vidare.
Att måla akvarell är som att gå på lina, faller du är det bara att starta om från början. Och ofta, mycket ofta dör färgen, ljuset försvinner och ja.......det blir tråkigt helt enkelt.
Men nu har jag gett det väldigt mycket tid och tålamod. Det är verkligen spännande.

Och spännande är livet men omöjligt att förstå sig på,som tiden,otiden och den som försvann! Jag fattar bara inte att sommaren nästan är slut. Jag som inte hunnit med alls. Allt bara växer, vissnar och faller ner och blir åter jord och åter kommer höst och vintervila,som alltid tidigare. Men... tänk så skönt när en kan sitta på en solig plats sent på hösten, då solen ännu värmer och allt är lite tystare, lite mer vilsamt. 

MEN först nu en vernissage!


 
  

Inser att jag en en av Gruppen "vanligt folk"

Jag är glad, att vara just det, en av alla i kategorin "vanligt folk".
Men som en alltid får höra, ingen är den andre lik och du är unik... ja och vanlig.
I dag försöker jag ta mig an min dator och det var länge sen och inte alls kul efter att den kraschat. Har ändå gett mig in i detta igen och laddar upp bilder, som nu förhoppningsvis blir kvar.

Det är väldigt mörka dagar nu! Min känsla är som som alla tidigare år i november - låt mig va! väck mig inte förrän nästa år, då vi får ett nytt och fint år om vi är med.
Ja, här är jag och omger mig av all världens händelser och oro. Snart är det väl dags fixa lite mat till mig och katterna, så går väl november detta år med och jag vill ju vara med!
 

INTE En vanlig tisDAG.

Att äta frukost ute mitt i september är en lyx och en ovanlighet, men jag gillar den sortens lyx, skulle faktiskt kunna leva med den lyxen, varje dag hela året utan att bli uttråkad.
Jag funderar just på vad som mest tråkar ut mig, kanske alla duktiga människor, alla krav på att vara "rätt", allt som får min styrka att sippra ur mig och min färgpalett att blekna.

 
 

Sommaren som aldrig säger nej!

Jag har funderat mycket på livet och hjärtat,på tempo och icketempo,
det senare har jag varit i under en lång tid, alltså undersökt på riktigt. 
Nu vet jag att bara icketempo eller för mig viloläge är inte kul men nödvändigt ibland.
Nu ser jag bara framåt i min tidscirkel där visaren sakta ska dra sig upp mot det mörkaste och  samtidigt ljusaste.För sån är tiden. 

Ordet NEJ har jag använt för sällan. Vill alltid vara vänlig, rädda jorden från olycka och hat och ge kärlek till alla....hur låter det? Nej inte sunt kanske. Att alltid vara duktig,att vara alla till lags NEJ det går ju inte. Så nu är det beslutat, det går inte!

Därför fortsätter mitt liv nu - med mig själv och mitt liv som konstnär och det som jag fått äran att ha i mitt liv. 

 Nu ska jag måla och spendera dagen med mig själv!

   
 .

Hjärtat och tideN

När kroppen inte vill eller förmår är ingenting viktigt,
Då kan jag bara låta tiden gå och komma igen.
jag lät allt bara vara, jag lät handen bara jobba, jag lät alla "göra tankar bara gå,jag lät hjärtat bara slå. Men inget är självklart om hjärtat inte riktigt kan jobba som vanligt.
Om ett par dagar, får jag veta hur kärlen ser ut på insidan. Hoppas på hjälp och ny energi.
Då kanske färgerna på riktigt igen blir mina och rytmen på hjärtat och livet får ny klang. 
Ullen och stygnen var livgivande och på samma gång rogivande,jag ser omsorgen i mitt görande och lusten komma åter. Snurra min jord! 
 


 

Idag var starten grå.
Men bättre det än färglöshet och likgiltighet.

Och Gudrun Schyman var så bra igår! Hon utstrålar kraft och intelligens som smittar av sig. 
Solen finns ju där!

Läs hela inlägget »
Jag tänker på Italien och alla färger!
I dag är en ROSA dag. Att lyssna på Gudrun ska bli spännande!
Läs hela inlägget »
Utställningen kan du se till den 18 oktober i Steneby Konsthall.
Välkomna!
Läs hela inlägget »

JA! Jag vet! Det har gått alldeles för lång tid sedan jag var här på bloggen.
Jag har jobbat så intensivt med min separatutställning, som nu hänger på Steneby konsthall.

Det känns lite tomt och konstigt efter så lång tid med fokus och hela jag inne i mitt måleri. Men då lever jag som mest.
Tänkte innan vernissagen att sen efter den dagen ska jag ta tag i det övriga livet,huset och allt runt mig. MEN NEJ! jag vill redan nu, redan efter en vecka, tillbaka in i samma flöde, in i färgen, in i det om är min resa,där jag själv är regissören.
 

Läs hela inlägget »

Men mina tankar är någon annan stans. Kanske kvar i färgen, som nästan tog över eller någonstans långt där borta, där solen finns. 

Läs hela inlägget »

En dag som blev rättså ok ändå.

Läs hela inlägget »

Vi har tänt andra ljuset, bakat saffransbröd, pysslat, köpt några små klappar och.....

Läs hela inlägget »
Jag vet vad jag borde men jag har i alla fall hämtat mossa
 
Läs hela inlägget »

En stor rubrik.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

En stor rubrik.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.